En blogg om min resa mot min Cancer
Här är min dusch kompis. Det kan se lite ut som en uppblåsbar simring som barn brukar ha för att inte drunkna.
Kanske inte där på fösta bilden men sen när den väl är på. Men det är det självklart inte.
Den är lite klurig att få på men det går och den är till för att skydda min kateter från att bli blöt.
När jag väl tar av mig den så har jag lite märken i armen men den håller i alla fall torrt. Jag tror jag ska beställa en till.
UNu idag på ”morgonen” har jag varit inne i sjukhusområdet för att trygga min läkare På en rutinkontroll.
Åter igen får jag beröm för mina fina värden. Att jag mår så bra som jag gör och att jag inte känner något speciellt mer.
På vägen hem i taxin insåg jag hur trångt det kan vara. Kan säga som så att baksäten och långa personer är inte det mest ultimata.
Eller ja fri från min cancer kommer jag aldrig bli, men från mina tabletter som gör att jag måste ”fasta”.
Eller fri och fri de är ett lite längre uppehåll nu bara. Hur som helst.
Jag tog de två sista Natulan igår kväll där av så slipper jag i alla fall Natulan på tjugosju dagar. Nästa fasta är om tjugoen dagar egentligen dag 1 omgång 2. Sen nästa gång dag 8-21 igen. 
Ikväll ska jag äta när jag blir hungrig! Det har jag inte kunnat göra på två veckor.
Jag tänkte att jag skulle klargöra lite mer hur min behandling går till. Dvs hur mitt schema med mina cellgifter ser ut.
Jag går på ett ”schema” med 43 dagar när dessa dagar är över börjar de om och sammanlagt kommer jag ha gjort 43 dagar gånger 4 gånger.
Då ska vi se, dag ett (starten) ser ut som så att jag tar fem stycken LOMUSTINE och sen har jag ett ”uppehåll” av tabletter och mediciner en vecka.
Dag åtta till Tjugoett tar jag två tabletter av NATULAN, samt att dag åtta tar jag även intravenöst på sjukhuset. Även dag vid ca dag 29 tar jag det igen.
Sedan dag 43 börjar jag om igen, så dag 43 är även dag 1.
Nu har jag kommit ungefär hälften av min ”första omgång”.
Jag skulle gå till affären efter att min sjuksköterska var här och pysslat om mig, trodde jag! Men i själva verket la jag mig i soffan en ”stund” och somnade till. Samtidigt var tv:n på med något av ”real housewifes” tror New York kanske. Drömde i alla fall en mixad dröm där jag var med och det var tjafs och bråk och skit. Mitt i allt, så ringer det på dörren, (eller ja, ringklockan, dörren kan ju inte ringa) och det var två små killar i tioårsåldern som frågade efter pant, då de hade en tävling i skolan om vem som kunde få mest pant?
Jag har ingen pant svarade jag och drog igen dörren.
När jag kom tillbaka till soffan vaknade jag till lite mer och insåg att jag måste varit precis som Ove från filmen ”En man som heter Ove”. Varför sa jag ens så, jag har ju massor.
Efter det vaknade jag och tillsist kom jag iväg till affären och köpte nästan allt som jag skulle ha, förutom två viktiga ingredienser som behövs till maten jag lagar nu. Puhhhh. Sen en snabb promenad med grabbarna, alltså hundarna, inte de som ringde på innan.
Nej nu kallar köket på mig igen.
I morgon bitti kommer min sjuksköterska hem till mig för att lägga om min picline även kallad kateter.
Förresten vad lustigt det låter att säga kateter om något i armen som går till hjärtat. Tidigare har jag bara tänk på kateter som ett hjälpmedel vid toalettbehov.
Hur som helst, så ska de lägga om bandaget och även spola igenom koksaltlösning och även rätta till felet som uppstod sist. Returen som inte fungerade. Men nu ska den väl ändå åtgärdas.
Här är en bild på min ”lilla” medicinlåda.
Varje morgon har jag en rutin som jag alltid hade när jag var barn. Nu är det alltid frukost i form av köttbullemacka och titta på julkalendern. Det var någon som jag alltid gjorde som barn, alltså då man inte skulle jobba eller iväg tidigt. Tror även att vi som var tidigt på fritids kollade där med, jag har i alla fall ett minne om det och är nästan säker.
Idag var jag och hämtade ut mina cellgifter igen. De som fattades i alla fall. Kollade på prislistan och insåg vilken tur vi har som bor i Sverige och har den sjukvården som vi har. 4208 kronor kostar femtio tabletter av den ena sorten. De andra var något på sextusen för tjugo stycken tabletter. De som jag hämtade ut idag behöver jag 112 stycken av. Så i ren medicinsk kostnad så är min kostnad egentligen över 10 000 kronor. För enbart cellgifter.
Tänk vad lite snö kan göra. Det blir ljusare på kvällar och tidiga morgnar. Det blir inte lite slaskigt och framförallt så får jag fram min julkänsla. Jag satt upp en massa belysning, köpte mer belysning och tog in granen. Sen blev den en sväng med grabbarna i ”skogen” utan koppel.
UNDERBART väder idag. Som jag önskar att det höll i sig.
Himlen var helt svart ett tag. På bilden var den endast grå.
Ja, jag blir helt slut av att inte göra något alls. Eller jag i centrum och besökte apoteket och ICA.
När jag gick hem så kände jag att jag som vanligt blev väldigt trött och slut, så jag bestämde mig för att sakta ner farten. Men fem sekunder senare var jag uppe i samma tempo igen. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att gå ”sakta”. Men det där har varit mitt ”problem” hela tiden. Jag har alltid gått fort och snabbt.
Nu har jag varit hemma en timme men är fortfarande lika trött och slut som förut. Kanske skulle ta och vila mig lite. Men vill få fram julkänslorna nu. Jag älskar julen men det här året har jag knappt brytt mig om julen alls. Inte någon som helst julkänsla. Trots att jag spelar julmusik på hög volym från stereon.
Anledningen till att jag gick till apoteket var för att jag var tvungen att köpa en ”tejp” som håller fast min kateter, dvs den lösa biten. Men det löste jag nu tror jag.
Puss och kram ät banan.