En blogg om min resa mot min Cancer
Idag, ikväll har jag gått halva Natulankuren, dvs inte kur 2 utan Natulanen som jag äter i fjorton dagar. De som gör att jag måste fasta från ca 19:00 varje dag när jag tar tabletterna på kvällen.
Primeran kl 21:00 och Natulan 22:00 där efter sängen.
Det är just när jag vet att jag inte får äta efter en viss tid som jag blir hungrig senare på kvällen. Men nu dricker jag mig mätt på vatten i stället.
Varför ska alla mediciner ha så lustiga namn för?
Hur som helst, jag tar alltid Primperan en timme innan jag tar mina cellgifter Natulan dag 8 – 21) och sen brukar jag ta dem på morgonen när jag vaknar med. Speciellt de gånger när jag börjar med Natulan och tar Vincristine (intravenösa) samtidigt. Men nu har jag sluppit ta Primperan under morgonen de senaste dagarna. Dock tar jag det på kvällen innan mina tabletter.
Förutom att de ”förhindra” illamående så kan det även ge förstoppning men hitintills har jag ”missat” den biverkningen.
Vissa dagar mår jag bra och vissa dagar mår jag dåligt. I dag är en sådan dag som jag mår bra, men med undantag för min trötthet. När jag mår bra så har jag inte alls samma lust till att lägga ut något inlägg (kenpigt) men dock lika viktigt, framför allt för min egen skull. För att kunna blicka tillbaka och komma ihåg att alla dagar var olika. Att allt var inte bara pest.
idag tog jag med mig mina grabbar på en skön promenad innan solen gick ner.
Den här morgonen var en jobbig morgon. Jag vaknade redan vid 5 för att behöva springa in till toaletten för att kräkas, men det enda som kommer är (precis som förra gången) ”gult skum”. Den här gången blir det ingen bild. Lika bra kanske, ingen som vill se en bild på en spya.
Skillnaden mellan den här dagen på kur 2 mot kur 1 var att de höll i sig längre idag. Om det blir som förra gången har jag det här att vänta i morgon bitti med. Men efter att jag är på toaletten så lägger jag mig och vilar en stund tills det ”går över”.
Jag är extremt tacksam att mina grabbar klarar av att slöa med mig, att de inte springer upp och vill ut på promenad tidigt på morgonen.
(En gammal bild på Justin och Olver)
Ja, då har man varit inne på Karolinska sjukhuset i Solna, Radiumhemmet, för att få det intravniösa VinChristin för första omgången på kur 2.
Nu ikväll när jag går och lägger mig ska jag ta mina Natulantabletter som jag ska äta varje kväll i två veckor. De är på grund av dem som jag måste vara fastande i tre timmar innan jag tar dem, så jag måste se till att vara mätt och färdig med mitt matintag om några timmar.
Två tuffa veckor framför mig nu!
Just det, jag rakade av mig håret (som egentligen inte fanns) men nu har jag inte ens något stubb kvar. Eller jag tror så i alla fall. Det är fruktansvärt svårt att raka sig på huvudet. Jag är djupt imponerad av de som gör det dagligt, själva. Om jag använder en spegel så blir det bara svårare.
Nu är i alla fall tanken att jag ska försöka hålla i det så det inte blir så svårt och jobbigt nästa gång.
Då var åter igen blodprovet taget. Som vanligt är det lite struligt med returen från min PICC men det fungerar alltid efter ett tag om när jag får justera min hållning. Fortfarande ”symptom-fri” från cellgifterna. I morgon är det åter igen dags med mina tabletter igen, i min tvåveckorsperiod samt att jag ska in till Karolinska för att få Infusion Vinchristin (intravenöst).
Var precis iväg och handlade lite på ICA. Jag hade tänkt att äta innan jag gick men tiden tickade på och när jag väl gick där inne, då jag kom ihåg att jag inte käkat ännu. Men det blev väldigt mycket mer än bara lök och tomater. Nu ska jag lyxa och svulla i min ensamhet tillsammans med en bra film eller serie.
Nu är jag gräsänkling. Underbart men samtidigt tråkigt. Jag tänker alltid att jag ska göra en massa saker när jag är ensam, men när väl den tiden kommer blir jag alltid så trött och slö. Tack och lov så har jag mina grabbar hemma så lite promenader blir det i alla fall.
Nu måste jag snart krypa ner i sängen för att kunna komma upp skapligt imorgon bitti då ASIH kommer hem för provtagning inför tisdagen. God natt
Under den tiden som jag blev sjukskriven tänkte jag att jag skulle missa en massa roliga saker. Det blev flera fester som fick ställas in och en massa roliga event. Men trots allt som cancern ville första för mig så fick ta allt för mig. Det blev trots allt lite aktiviteter så som, Pride, femtioårsfest, jul och nyår. Men framför allt så fick jag vara med på mitt egna Bröllop. Det var det största som jag fick uppleva. Det hann även att gå tre årstider, jag ”insjuknade” under sommaren och höll på hela höst och nu vinter men sen även vår. I Juni beräknas jag vara ”klar”. Snart är det dags att kratta gräsmattan igen med mina underbara hjälpredor.
Men det blev även en hel del mindre roligt, som exempelvis, pendlande till Uppsala för strålning på Scandionkliniken. Operation i Solna på Karolinska. Även läkarbesök och behandlingar.
Nae, inte ännu heller. Jag har fortfarande inte känt av någon form av symptom från min behandling ännu. Dvs om man bortser från frusna fötter, Inte ens förstoppning som är vanligt vid illamående medicin. Inget hår mindre heller ännu. Frågan är om det kommer falla mer hår eller inte.