En blogg om min resa mot min Cancer
Första lediga dagen på länge. Ja, alltså det här är första ”lediga” dagen på länge, dvs då jag inte har några måsten, läkarbesök eller liknande.
Jag vaknade tidigt och tänkte att jag skulle få mycket gjort här hemma. Men ack så fel jag hade, somnade på soffan och vaknade någon timme senare. Ännu tröttare än innan jag somnade.
Ut på promenad med Mopsarna och sedan in fixa med lite småstädning och handling. Nu, efter lite lunch är jag sådär trött igen. Men ska försöka hålla mig vaken nu.
Satt på tåget hem och skulle skrapa ett gäng lotter. Då jag inte vann på första tänkte jag att om jag skrapar som de gör i tv:n så kanske jag kommer vinna. Vilket jag gjorde, hela 30 kronor! Förstå vad rik jag är nu. Wohoo.
I helgen var jag som tidigare nämnt i Västergötland, närmare bestämt Mariestad och Skövde. Där träffade jag både nära vänner och min ena syssling Linda, (eller jag har ju bara en syssling som heter Linda, men min ena syssling menade jag ju såklart.)
Där emot var det en sak som jag inte hade räknat med och det var att jag skulle få prata med morfars lillasyster. Dvs Lindas farmor. Nu har jag pratat med både morfar och hans syskon de senaste månaderna. Hans syskon hade jag innan det inte pratat med på flera, säkert tio, år.
Ja, precis som rubriken säger så är jag helt hjärntrött nu. Fullt upp sedan sista strålningsdagen. Malin och jag hade planerat att käka innan, där efter hem för att åka in till stan och möta upp Ullis för en föreläsning. Torsdagen upp ”tidigt” för att ta tåget ner till Skövde och där efter bli upplockad av Maria, för att åka till Mariestad. Träffa Min guddotter och hennes syster samt pappan i familjen. Hämta från förskola och skola, fika, äta shoppa och så vidare. I dag blev det upp ”tidigt” för att få sjukts tillbaka till Skövde och sedan möta upp Linda, (min syssling).
Nu sitter jag på tåget, trött slut och hyfsat mätt. Fick en laxbit med något lustigt. Men gott var det, tror jag, dåligt med smaksinne nu då jag är smått förkyld.
häromdagen när jag hade min sista behandling kände jag mig väldigt bortskämd. Jag blev översvämmad med en massa olika fina presenter. Kort, Bubbel, bok, morgonrock, Pokal och framförallt en ny skön mössa.
Vad gör man när man spenderar dryga timmen gånger två i en taxi varje vardag?
Tanken var att jag skulle lyssna på ljudböcker. Men då de flesta uppläsarna är så utomordentligt tråkiga så var det rätt svårt. Men nu har jag en bok som jag lyssnar på. Fredrik Backmans böcker tycker jag mycket om. Nu är det ”Mormor hälsar och säger förlåt”.
Annars blir det lätt att man sitter och läser mail, facebook, insta mm. Men egentligen borde jag passa på att vila huvudet, ögonen och försöka sova.
(Ett inlägg jag glömde posta när jag spenderade all tid i taxin)
Efter min protonstrålning i Uppsala så fick jag ta med mig min mask hem. Personalen frågade om jag skulle elda upp den eller vad jag skulle göra. Min sambo placerade den i ett skåp och jag la själv dit ljus bakom den. Gjorde det hela lite spookie. Men eftersom att den är gjuten efter mitt ansikte så kan man ju krasst sätt säga att jag alltid är hemma nu. Se filmen.
Nu har jag åkt med en hel del olika bilmärken, (baksäten). Kan säga att Volvo har varit det mest obekväma bilen att sitta bak i.
Det har känts som att sitta på en vattenslang. Tappade räkningen efter andra veckan redan. Men tror att Mercedes och Toyota är de märken som jag åkt mest med, där efter kommer nog Volvo.
Idag när jag kom till min sista strålningsbehandling stod Malin (en annan patient som gör sin sista strålning på fredag) redo med bubbel och röda mattan direkt när jag kom. Jag fick ta hem min mask!
Förseningar i strålningen som gjorde att vi fick åka hem lite senare. Men vi fortsatte att dricka upp det sista som var kvar i taxin. Efter lite köer, så kom jag hem. Hann precis pusta ut innan det var dags för att åka in till stan. Men mitt i all stress råkade jag åka åt fel håll vilket resulterade i att jag blev försenad till föreläsningen.
Men fram kom jag och Ullis och jag lyssnade på en föreläsningen av författaren och min vän Lisbeth Pipping.
Efter mötet så tog Ullis och jag en mumsbit och en kall. Där efter stressa ner till tågen för att åka hem.
Tack alla inblandade för det trevliga uppvaktande på min ”sista dag”.
Nu är ännu ett kapitel i mitt liv passerat, min strålningsbehandling är nu tillända. Sista behandlingen i dag. Aldrig mer Uppsala (för protonstrålning).
I kväll ska jag träffa min vän Lisbeth och lyssna på hennes föreläsning tillsammans med min vän Ulrika. I morgon blir det att dra iväg till Skövde med förmiddagståget.