En blogg om min resa mot min Cancer
Idag är det ett år sedan jag gjorde min sista och trettiotredje strålbehandling i Uppsala, där min strålningskompis Malin överraskade mig med bubbel, röda mattan och glitter. Hon bjöd mig på ett perfekt avslut, vi passade även på att äta lunch på hotellrestaurangen med, Hotel Von Kraemer.
Det var även den enda av mina 33 tillfällen som maskinen strulade och gjorde så att det blev en rejäl fördröjning/försening men Malin och jag delade på samma taxiresa hem.
Här är vad jag har gjort i en timme nu på morgonen. Lyssna gärna på hela två gånger, högsta volymen. Jag har öronproppar och en radio, men maskinens ljud går igenom.
Min onsdag i snabba drag.
Jag var och fick cellgifter intravenöst.
Det känns inte alls tycker jag. Inga biverkningar ännu. Hoppas att jag slipper det.
UNu idag på ”morgonen” har jag varit inne i sjukhusområdet för att trygga min läkare På en rutinkontroll.
Åter igen får jag beröm för mina fina värden. Att jag mår så bra som jag gör och att jag inte känner något speciellt mer.
På vägen hem i taxin insåg jag hur trångt det kan vara. Kan säga som så att baksäten och långa personer är inte det mest ultimata.