En blogg om min resa mot min Cancer
Idag är det ett år sedan jag gjorde min sista och trettiotredje strålbehandling i Uppsala, där min strålningskompis Malin överraskade mig med bubbel, röda mattan och glitter. Hon bjöd mig på ett perfekt avslut, vi passade även på att äta lunch på hotellrestaurangen med, Hotel Von Kraemer.
Det var även den enda av mina 33 tillfällen som maskinen strulade och gjorde så att det blev en rejäl fördröjning/försening men Malin och jag delade på samma taxiresa hem.
Då jag tog influensavaccinet igår hade jag räknat med att må dåligt och känna mig sjuk idag. Men nej inte riktigt, det enda som jag känt är en konstant trötthet och har legat och vilat större delen av dagen. Nu ska jag få mig en bit mat i magen och fira denna speciella dagen, nämligen kladdkakans dag.
I morse var jag in en snabbis till min vårdcentral.
Jag tog mig dit för att ta influensavaccin. Det gick fort och väldigt smärtfritt. Kände inte ens när sköterskan körde in nålen i armen. Jag har heller inte upplevt någon biverkning ännu (peppar, peppar) där emot kan det hända att jag känner av det i morgon. Då jag är i riskgruppen och vistas på förskola och i kommunaltrafiken nästan dagligen nu ville jag ta den.
Nu hoppas jag att jag ska slippa influensan sen bara. Jag hatar att kräkas och det gjorde jag så det räckte tidigare, vid mina cellgifter som jag inte tålde.
Ja precis så. Kul, roligt och underbart att ha börjat arbeta igen. Först tyckte jag det verkade fjantigt och nästan lite fjuttigt att bara arbeta 25% men såhär vid närmre eftertanke så kännes det skönt. Speciellt till en början.
Där efter när jag sedan kom hem så var jag trött och vilade en stund. Mitt i vilandet noterade jag den tystheten som uppstod och insåg att det blev strömavbrott. Hungrig och utan ström så åkte jag och min man till Farsta Centrum och åt lunchen där.
Jag har idag börjat jobba igen, första dagen avklarad på 25%. Jag kände av tröttheten när jag kom hem och sov en stund, nu känner jag mig som en människa igen.
Morgonen vaknade jag, innan alarmet på telefonen ringde och jag gick upp rätt fort sen, tog en dusch och hann med ett tidigare tåg än tänkt. (Har aldrig hänt förr.) Jag gick som på moln hela vägen till jobbet och kände en sådan lycka över att få jobba igen. Längtar redan till i morgon.
Att behöva hålla på med försäkringskassan är ett stressmoment, en ”belastning” som kräver sin tid och sitt tålamod. Att först hitta rätt dokument, och sedan förstå hur man ska fylla i. som i mitt fall i ett stycke, ”Kommer du att arbeta, eller har du arbetat under din sjukskrivning?” Så får jag fylla i ja eller nej, Hmmm jag kommer börja men jag har inte arbetat ännu.
Jag måste även fylla i datum, dvs i morgon när jag väl skickar in så får jag felmeddelandet ”det inte går att fylla i ett datum som inte varit ännu”?!
Ja, vad ska man säga om allt? Efter gårdagens Sofias Änglar avsnitt, det avsnittet som jag ovh min man var med i så har kärleken bara strömmat in.
Visst en och annan negativ kommentar har man sett. En som skrev ”krossa dem” och någon som gnällde o tyckte TT vi hade bättre standard än genomsnittet för att få besök av ”lyxänglarna”.
Bara för att man ser en sak så betyder i te det alltid att det är hela sanningen. Samt att alla kan ju ansöka men det är ju faktiskt ett gäng som väljer ut och kollar vad som går att genomföra.
Nu räcker det med fokus på det negativa, speciellt när kärleken till mig och Tobias har flödat hela tiden. Från förra veckan och försätter än i dag. Jag har försökt svara på meddelandena så gott som. Men om jag missat någon så ber jag om ursäkt och tackar så hjärtligt för all kärlek ❤️
Jag är precis som batteriet på min telefon, helt slut.
I måndags blev det officiellt, jag och min make Tobias ska vara med i kommande avsnitt av Sofias Änglar. Måndagen den 29 oktober i år ser man oss i rutan.
Att få träffa Johnnie, Matias och Sofia var riktigt underbart. De var mycket trevliga, mer än man kunde trott. Men förutom de tre underbara änglarna så fick man även träffa mängder av fantastiska människor. Hantverkare, kamera/ljudtekniker produktionsledning, byggledare och så vidare. Här nedan är en lite smygtitt om vad som kommer till nästa vecka.
Det syns så väl på mig att jag är helt trött/slut i hjärnan. Hjärntröttheten spelar in där!
Det går inte förklara vad hjärntrötthet är i största allmänhet. Alla upplever hjärntröttheten på olika sätt.
Min hjärntrötthet har jag främst för att läkarna öppnade upp min skalle och gick in och rotade i hjärnan. Den reagerar olika beroende på vad som hänt mm. Men även för all behandling som jag genomgått efter operationen med.
Rätt så ofta känner jag av min trötthet själv. Men ibland missar jag signalerna och då visas den i något som påminner om berusning, mina meningar hänger inte ihop, jag blir svår att förstå och tydas, jag kan även bli ostadig. Men jag försöker lära mig att tolka signalerna mer och mer och har nu börjat ta pauser, (vila) även om jag ”tror” att jag inte behöver dem.
Ibland räcker det med att vila lite, ibland sova och ibland behöver jag kombinera vila med promenad. Ibland måste jag sova länge och i bland måste jag sova en kort stund. Vissa gånger räcker det med att vila och koppla av utan att sova och det finns inte någon speciell tid då tröttheten kommer. Men jag ska försöka få in en rutin på dem så att jag tar en vila ungefär samma tid varje gång och samma längd på vilorna för att få en struktur/rutin.
Vissa har en trötthet så de kan bara fungera en kort stund om dagen, andra har inte något, så att säga vad hjärntrötthet är, är svårt! Då ALLA reagerar olika på den. Lika så om jag i framtiden behöver göra en ny operation eller behandling kan min trötthet förändras.
Det går inte att beskriva med ord hur glad jag är. Jag får äntligen komma tillbaka till arbetet igen. Jag ska snart börja på låg-fart i alla fall. Jag börjar med 25% och känner av, förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge tills jag får gå upp mer.
