En blogg om min resa mot min Cancer
Nu idag har jag passerat två tredjedelar av min behandling. Det är blandade känslor när det kommet till att sluta min strålning.
Visst, att avsluta strålningen kommer bli skönt och bra. Men det har blivit lite som en familj och vänner. Jag menar såklart personalen, patienter och taxiresorna. Ja, men i största del så känns det skönt ändå.
ska bli otroligt skönt att slippa denna långa pendlingen. Men som jag tidigare sagt. Hellre taxi tur o retur än att bo kvar på hotellet.
Igår kom kocken över så lagade vi torsk med vinsås och potatismos och bäst av allt, gröna ärtor.
Till dessert blev det chokladfondante alá Kim. Det blev både Mousserande, Champagne och även någon Irish-coffee.
Doktorn har sagt att jag ska leva normalt, dvs att jag ska kunna göra de flesta saker som jag gjort annars. Med undantag för hård ansträngning för hjärnan. Samt att om jag dricker starksprit behöver jag tillsätta mer socker för att den tar bort sockret runt hjärna. (Något sådant men minns inte exakta orden).
Men ja, en och annan drink måste man ju få slinka ner. Annars kan jag ju inte leva som vanligt.
Jag har nu varit medveten om min tumör i tre månader. Jag avbröt min semester för att bli sjukskriven. Min sjukskrivning går ut den 9 november. Men då jag kommer gå på cellgifter sen efter min strålning så kommer jag bli förlängd sjukskriven. Det är för att mitt immunförsvar försämras och jag arbetar på en förskola i vanliga fall. Där av stor smittorisk, speciellt nu i magsjuka och förkylningstider. Det värsta är att jag i dagsläget vet inte hur länge min sjukskrivning blir förlängd. Jag tycker inte om att vara sjukskriven. Visst jag gillar att vara hemma, men då vill jag vara ledig och inte sjukskriven.
idag blir det premiären av Så mycket bättre. Ska bli kul att se om det är något att ha i år.
I går var jag spontant och hälsade på, på jobbet. Mycket liv och ljud så huvudet blev lätt trött. Eftersom att det var väldigt spontant och ingen viste om att jag skulle komma (för att kunna ångra mig i sista sekunden) så var det flera av kollegorna som var borta pga ledigt och utbildning.
Men träffade på en hel del. Sen blev det fika med en kolllega. Men när kaffet var uppdrucket och bakelsen tagit slut så åkte vi hem till mig och öppnade några flaskor mousserande och käkade ceasarsallad. Jag älskar ceasarsallad!
Idag när jag satt i taxin så fick jag åka med en herre som hade svårt att stänga munnen. Han pratade nonstop från Stockholm till Uppsala. Jag fick höra om Volvo, Norrtälje och en massa annat. Hemresan tänker jag sova på, så det så 🙂
Idag efter min strålning så satte jag mig ut i solen och käkade en Keso Mellanmål, vilket jag nu har blivit besatt av, då en av mina kollegor kom hit med en så jag kunde smaka. Det smakar både sött och gott och gör magen lite mättad.
Har hittat en presentationsfilm från kliniken i Uppsala. Den förklarar mer tydligt om vad det är jag gör och hur min behandling går till. Skillnaden mellan mig och flicka i filmen är att jag har en annan typ av tumör, och har bara genomgått ”en” operation, samt att jag kollar inte på någon film/dvd.
Filmen är från Cancerfonden (via Youtube.com)
Varje vecka, mån-fre så åker jag till Skandionkliniken i Uppsala, för att få min protonstrålning. Så vad är nu Protonstrålning? Vad är skillnaden på Protoner och fotoner.
För att inte gå in för djup på protoner så kan man kort och gott säga att det är en ”skonsammare” behandling än fotoner. Uppsala är den enda kliniken i Norden som tillhandahåller protoner. Man tror även att det ger mindre biverkningar än fotoner.
Med protoner så stannar strålen vid den punkten man vill att den ska stanna (tumör) men vid fotoner så går strålen rakt igenom (ingång och utgång).
Det går även att vara mer specifik med den typen av strålning. Man kan gå igenom vävnader och komma åt just den cell man vill. Utan att skada för mycket av andra friska vävnader.
Själva kliniken är väldigt trevlig och den är nybyggd och fräsch. Trevlig och glad personal och allt går väldigt fort. Jag kan säga att om personalen är trevlig så blir alltid upplevelsen så mycket bättre. Det gäller inte bara på sjukhus utan i vilken miljö som helst.
Halvtiden är nu passerad. Jag har färre strålningstillfällen kvar mot gjorda.
Jag hade bett om att få en senare tid än vanligt då jag ville vara med på en ”kurs” på jobbet idag. Så nu sitter jag här, trött och seg och väntar på min taxi.
Det kom en taxi som jag var nära på att ta, men den var inte till mig.
Men tillsist kom han, min chaufför. Inte en enda gång har jag åkt med en kvinnlig chaufför. Undra om de inte finns så många eller om de undviker långåkningar.
Jag duschade nu innan jag skulle gå och lägga mig.
Jag som hatar att lägga mig med blött hår.
Ännu en ny vecka. Nu är jag inne på min fjärde vecka och har precis avklarat behandling nr 16 av 33. Det blev även den andra CT:undersökningen.
Allt går bra, och jag mår bra. Det enda jobbiga är egentligen att behöva pendla och framför allt vid rusningstrafiken och att planera hur lång tid det kommer ta.
Men jag tar det mycket hellre än att behöva sova kvar på hotellet för max 20 minuters behandling.
Oftast så kliver jag in i en taxi med hörlurar i öronen så ser chauffören att jag ”är upptagen” även om jag inte lyssnar på något. Ibland lutar jag mig bakåt och blundar, och ibland kollar jag på någon film/serie på telefonen.