En blogg om min resa mot min Cancer
Idag hade jag återigen besök av ASIH för blodprovstagning. Så roligt när man får olika personal och alla gör de på olika sätt. Blev senare uppringd av min kontaktsjuksköterska på sjukhuset. Hon hade lite frågor kring mitt blodprov. Jag blev livrädd, men det visisade sig att hon trodde att det hade blivit något fel på mitt provschema då det fanns resultat från i fredags. Men jag förklarade att jag tog både i fredags och även idag.
Så allt var som det skulle, inget att oroa sig för.
Idag blev det en skön dag. Solen sken, kylan var kall, minusgrader. Vilket är underbart väder nu när man har hundar och går ut med dem. Coco och jag tog en extra lång promenad idag.
Då jag fortfarande mår bra och inte upplever massa konstiga smaker så passar jag på att äta mat jag gillar, idag lagade jag ”Ceasar-sallad” men la till lite extra, så som lök, gurka och morot. Dock fick jag hoppa över bacon tyvärr, då det var slut. Hur fasen kan man ha slut på bacon utan att märka det. Underligt. Vet vad jag ska handla i morgon, det första jag gör.
Mina älsklingar som ska lukta och kissa precis över allt
Ja, vad vore kampen med min behandling utan min älskling och mina pälsklingar. Min man och våra två underbara mopsar, Justin och Oliver. Mopsar, kan alltid liva upp en om man är ledsen eller vad som. De är det som är deras uppgift, att stötta och ta hand om sina människor. Den enda gången man blir trött/irriterad är när de ska bråka och störa i sängen. När man är som tröttast.
Bild tagen av mig, på Justin, Coco (kompisen) och Oliver.
Det är som jag alltid sagt, man måste vara tillräckligt frisk för att vara sjuk. Jag hade helt missat att skicka in mitt läkarintyg till försäkringskassan. Ringde det första jag gjort i morse, och troligtvis går det utan en massa strul om jag skickar in det nu snarast. Men jag orkar inte med en massa ytterligare strul sen.
Nu är det 2018 och att man inte har något smidigare sätt för att skicka in sjuk/läkarintyg. Exempelvis en kod som står med på intyget som man uppger till försäkringskassan eller QR eller liknande.
Tur att jag inte är ensam och sängliggande. Eller dement.
Nu när jag har min flint som är på snedden, och mitt ärr mitt på skallen, så försöker jag hålla frisyren rakad. Då jag ännu inte tappat håret måste jag själv se till att det blir rakat, sen när man tappar håret kommer jag väl troligtvis inte behöva göra något.
Men att ensam raka skallen är svårt.
Tidigare har jag bara rakat med rakapparaten, 0.5 mm eller vad den nu blir. Men idag testade jag att själv raka med rakhyvel. Det var då ingen lätt match. Jag beundrar alla som kan raka sig själva i huvudet.
Just nu när jag är mitt inne i min cellgiftsbehandling så är mitt immunförsvar extra lågt. Vilket betyder att jag helst ska undvika att träffa barn, kramas med vänner och undvika människor som är sjuka.
Just under firanden är det jobbigast, att hela tiden behöva påpeka och förklara att jag inte ”får kramas”.
Under nyårsafton vid tolvslaget så samlades alla grannar undan för på gatan för att hälsa och önska alla en god fortsättning. Men vart jag än gick så skulle alla kramas, och gång på gång fick jag åter igen informera att jag inte bör kramas. En granne, där språket inte är det bästa, blev förvånad, och hade väl mer eller mindre trott att jag inte ville krama just henne. Tur att min sambo kunde förklara så att det inte blev en massa onödigt sura miner.
För övrigt så har jag en handsprit som står precis innanför dörren när man kommer in till mig, den är meningen att alla gäster som kommer ska använda. Det är även en sak som jag glömmer att informera om.
I Jul fick jag en ny ytterrock av min man i julklapp. Dock var den för liten och enda stället som de hade den storleken jag ville ha var inne i kungens kurva så fick snällt bege mig in dit för att byta den. Men nu har jag äntligen en fin rock som jag trivs i.
Det blev även en snabbtur på IKEA men det blev lite smått och gott.
Dålig bild på lådorna vi köpte.
Nu är vi hemma och jag är sjukt trött. Ska vila lite en stund nu.
I går var jag och min man ensamma hemma under nyårsafton. vi mös med god mat, vin och champagne.
Bordet dukat av hjärtat
Potatisgratäng, Chili-beanese och rödvinssås samt ryggbiff.
till dessert blev det Budapestbakelse.
Min fantastiska bords-dejt under kvällen.
Senare på natten begav vi oss ut i regnet för att skåla in det nya året med alla grannar. Samt att vi fick bevittna en granne som sprängde sönder fönsterrutan för en annan granne. Tänk vad kraft fyrverkerier har.
Då har man tagit sista tabletterna för i år då. Tyvärr fortsätter de nästa år ändå.
Året 2017 var ett år av skratt, gråt, sorg, glädje ja, alla möjliga känslor som man fick uppleva.
Jag minns våren så mycket. Det var enormt mycket att kämpa med på jobbet, för att hinna med allt så tog jag hem arbete på semestern för att få en lugnare start på höstterminen. Men så blev inte fallet.
Fredagen den 7 juli, vecka 27 så arbetade jag min sista dag innan jag gick på semester. Efter nästan tre veckor fick jag avbryta min semester för att istället bli sjukskriven året ut och nu även en början på väg in i 2018. Som det ser ut nu så är jag sjukskriven till början på juni, och jag hoppas verkligen att jag får börja jobba då!
I början av min sjukskrivning, när vi fick veta att de att jag hade en tumör i hjärnan tror jag inte vi insåg hur allt skulle bli. Inte ens när vi fick veta att de inte kunde ta ut hela tumören insåg vi det stora hela.
Det var nog först när de berättade om cellgiftsplanen, hur lång tid som allt skulle ta, och när jag fick veta hur jag skulle kunna komma att må som jag först insåg allvaret. Som jag insåg hur man ska kunna känna sig.
Jag har inte känt av någon biverkning ännu. Eller ja, lite kall om mina fossingar och igår kväll mådde jag lite knepigt. Inte illa riktigt men liknade. Tyckte inte om att äta maten och vattnet smakade lustigt. Fick någon form av craveing på sött. Läsk, saft godis mm.