En blogg om min resa mot min Cancer
Häromdagen var jag på bio helt spontant med en vän. Äntligen såg vi Kingsman 2.
Dock upplevde jag besöket lite smått jobbigt, då det var så väldigt högt ljud samt en jäkla prasslande med påsarna hela tiden, men jag höll mig vaken. Jag vet inte om detta beror på min ålder eller om min Mental Fatigue.
Jag måste bara slå ett slag för 1177.SE Alltså sidan där man kan se hur ens journaler ser ut. Eller ja, oftast. Inte alltid men i stor utsträckning.
Eftersom att jag lyssnar dåligt när de pratar med mig om vad för typ av tumör jag har så kunde jag nu läsa mig till information, som jag säkerligen fått på möten men förträngt alternativt inte hört.
Tack vare 1177 kan jag nu se hur stor min tumör är och var.
Nu börjar klådan komma ordentligt. Min panna är röd och kliar hela tiden. Då är det skönt att jag (utöver FILORGA NIOCICA), har FILORGA CRÉME UNIVERSELLE att smörja mig med. Det är som en solbränna, med allt vad som brukar tillhöra när man bränner sig. Tydligen är det ett vanligt symptom från strålning.
Då var det måndag och en ny vecka är här. Idag har jag en och en halv vecka kvar. Åtta dagar kvar nu! Behandling 26 av 33.
Nedräkningen har börjat. En hel del taxiresor har det blivit och chaufförerna har varit olika, men ibland har någon återkommit. Jag har nog aldrig fått en chaufför tre gånger, men två gånger på några av den. Grannen körde mig en gång och då pratade vi om just långresor. Några vill köra dem, andra vill fokusera på kortare resor. Jag är nöjd när en chaufför är glad, tystlåten och håller sig stabilt på vägen.
Ja, det var ju jävla typiskt att cancern upptäcktes just nu. Mitt legitimation har precis gått ut och jag hade planer på att förnya det bara någon vecka eller två efter mitt EP-anfall. Nu när jag är inne på systembolag och även vid uthämtning av paket måste jag bära med mig passet för att kunna hämta ut. Tack och lov har inte apoteken sagt något ännu. Jag hatar att bära med mig passen istället för legitimationen.
Nu har jag tappat håret så mycket som jag kommer göra via min strålning. Men jag ser ju ut som en tok, som en gubbe eller snarare som Bertil Åberg, mer känd som Alfons Åbergs pappa.
Men värst av allt var när jag var nyopererad och de hade bara rakat precis där de skurit upp mig. ”Långt hår” runt om kring och ett snitt lite till vänster om mitten av skallen. Det såg ut som att någon misslyckats att hitta mitten av huvudet.
Bild på mig. Bild från sökmotor. LÅNAD
Idag blev det behandlingen 25 av 33. Dvs att det är bara åtta stycken kvar. Visst låter det trevligare med ordet behandling än strålning.
Jag har varit förkyld sedan början av strålningen. Tyvärr har min förkylning har blivit värre nu de senaste dagarna. Vilket påverkar komforten på britsen under masken. Jobbigare att slappna av när man inte kan andas normalt.
När man får en diagnos ligger det naturligt att man vill söka information kring hur man ska tänka och agera med mera. När jag fick veta att jag hade en tumör i hjärnan så sökte jag på olika sidor om sådant som kunde vara bra att tänka på.
Det första jag såg var hjärntumörsfonden. Där fanns det massvis av information. Men det mesta var (enligt mig) hur man bidrar med pengar, hur man kan stötta och så vidare.
Det jag ville se var hur och vart man kunde vända sig för att få ekonomisk hjälp och annat bra att tänka på.
Här nedan kommer lite punkter som kan vara värt att tänka på vid tumörer, cancer och säker andra sjukdomar.
Det finns säkert fler saker att tänka på men det där är en början och det är det som jag hittade.
Ja, straxt efter att min tumör upptäcktes så begav sig min operation rätt snart. Jag fick vänta exakt två veckor från att jag akut åkte in med ambulans tills min operationsdag kom.
När jag hade vaknat upp efter operationen, hade jag fått i mig en massa kortison, vilket gjort min kropp helt svullen. Sen fick jag fortsätta äta kortison ett tag. Även min aptit blev större och jag kände mig aldrig mätt.
Vilket ger förklaringen till att jag i dagsläget väger enormt mycket mer än vad jag brukar, och att jag har en aptit stor som ett hus gällande goda maträtter, sötsaker och annat gott gör ju inte saken bättre.
när jag klev upp på vågen i morse kunde jag läsa på den, ”Kliv bort från mig!!!”
Då var det en hel hand kvar av behandlingar. I Dag gjordes nummer 23/33 dvs, det är tio gånger kvar. Sen blir det cellgifter. Idag var första gången (kanske enda) som jag fick samåka. Hem gör inget, men hoppas att jag aldrig behöver samåka dit. Då skulle jag bli sen. Mina bokningar har ju varit beräknade på tiden det tar för mig att åka dit, plus några minuter för eventuella förseningar av köer mm. Jag kanske måste tänka om bland mina bokningar?
Nej, jag tror jag chansar och kör på som vanligt.