I början av oktober gjorde jag ytterligare en magnetröntgen. Några veckor senare var jag på Karolinska och träffade min läkare. Hon förklarar att de hade sett en förändring, samt att de var inte säkra på vad det var, det kunde vara ärrbildningar och/eller växtlighet.
På grund av detta skulle nästkommande magnetröntgen bli sex månader senare istället för nio.
Dagen efter hade jag missade samtal, jag kollade upp numret och ringde tillbaka. Det visade sig att det var från sjukhuset. Då det var ett samlingsnummer gick det inte att få reda på vilken avdelning som sökt mig.
Fick sedan hem ett brev från min läkare, där hon förklarade att jag skulle få göra magnetröntgen tidigare än så.
Så nu är det snart dags för en ny röntgen. Redan nästa vecka.
Men hoppet är det sista som överger en.
Mitt motto har alltid varit att se det positiva i allt som händer, trots min diagnos och de hinder som den ger/gett ska jag alltid fokusera på det positiva, oavsett hur lite/mycket som finns att finna.
Saker har rullat på bra. Jag har trappat upp i arbetstimmar från 50% till 75% arbete.
Under julen så fick både jag och mina man påhälsning av Covid-19. Vi båda fick milda symptom och klarade oss igenom smittan med mildare förkylningar och lättare feber, samt smak och doft bortfall, men det kom tillbaka snabbt för mig.
I början av året var det återigen dags för cancergalan ”Tillsammansmotcancer” och denna gång blev den digital på grund av den rådande pandemin. Så ingen gala med besökare. Vilket är lite synd då det är trevligt att få träffa så många härliga människor som genomgått liknande händelser. Men det gick lika bra att se den på tv:n.
I veckan som var, hade jag återigen tid för en magnetröntgen, denna gång fick jag göra min röntgen plus några extrabilder för en forskningsstudie. Man försöker se om man kan ta bilderna på ett annat sätt för att korta ner tiden kraftigt. Får se om de lyckas med det eller inte. För min del stör det inte mig att ligga i maskinen i ca 45 minuter men det är många som upplever det hela jobbigt och då kan det vara skönt om det blir mindre tid istället.
Vad kommer under den närmsta framtiden?
Snart kommer jag få en kallelse till ett återbesök med min läkare för att få reda på mina resultat från min magnetröntgen.
Sedan ska jag jobba vidare som jag gjort. Sjukskrivningen beror mestadels på min hjärntrötthet som är så oregelbunden. Jag har även svårt att somna om kvällarna så nu kan jag inte ”vila” med sömn under veckodagarna, för jag vill inte riskera att bli allt för trött under dagen.
Vad kan jag göra?
Just ni i denna stund har jag flera vänner och bekanta som kämpar med deras cancer. De alla är kämpar och krigar på så gott de kan. De har alla (utåt sätt) varit positiva och haft kämpar glöd.
För ett år sedan förlorade jag min kusin (som var mer som en bror) i kampen mot cancer.
Därför ser jag en stor vikt i att stötta forskningen för att hitta olika botemedel mot cancer. Så gör som jag, stöd cancerfonden. (Klicka på länken för att komma till sidan).
I går var det inte vilken dag som helst för mig, det var nämligen både min namnsdag och min födelsedag igår. Jag är lycklig att jag fick fira min 33 årsdag.
Sushibuffé
Gårdagen blev väldigt bra. Jag fick sushi till middag, och bäst av allt, budapestbakelse! Köpes denna gång då jag inte orkade baka egen.
Halväten då jag inte kunde hålla mig
jag gjorde en egen Dovre-kaka istället. Som blev helt okej, det var den andra eller tredje jag gjort så fortfarande under uppläsning då den är rätt komplicerad att göra.
dovrekakan
Idag är jag lite trött och slö, ska vila mig lite innan jag ska in till jobbet på kvällsmöte idag.
Framför allt måste jag tacka för alla underbara gratulationer som jag fick. Tack snälla!
I morse när jag vaknade kl 05:00 så trodde jag att jag skulle behöva göra min ”dagliga” rutin, dvs kräkas. Men icke sa Nicke, inte den här gången, inte den här dagen? Där emot så somnade jag om vid åtta tiden och sov till nästan 12:00 men det var kanske inte så konstigt då jag vaknar så tidigt. Den här dagen är seg, riktigt seg.
Då var det dags för färdtjänst igen. Eller ja, rättare sagt sjukresa. Snart kommer taxin för att hämta mig och köra mig till Karolinska sjukhuset i Solna. Snart ska min Picc sättas in i vänsterarmen. Men först nu väntas en promenad med grabbarna följt av en dusch innan taxin hämtar mig. Trevlig måndag på er alla.
I morgon är det dags för en ”operation” igen. Ska då operera in en picline i kroppen, Som en infart där mina intravenösa cellgifter ska komma i igenom. Den kommer sättas i vänsterarmen och läggas över hjärtat för att det snabbt ska spridas i kroppen, om jag har fattat det hela rätt. Får se hur det blir i morgon. Men tror inte det kommer kännas så värst mycket eller så. Där efter ska jag få min första dos med cellgifter. De kan jag säker känna desto mer än de innan. I morgon ska jag försöka ta lite kort på det hela, då jag upplever att jag saknar en hel den dokumentation i bildväg från min resa.
Nu har vi precis kommit hem från vigselsamtal med prästen. Världen mest underbara präst. Så underbar så att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig fler gånger. Tobias kände precis samma sak, eller inte om att gifta sig fler gånger men att han var helt underbar. Nu är i alla fall ”allt” fixat inför morgondagens bröllop. TYP!
Vi har nu även skapat en HASTAG #KimochTobias för att följa oss där under morgondagen, samt att gäster som kommer till kyrkan kan använda den om de tar lite kort.
Nu förtjänar jag att vila mig och mitt huvud. Idag fick jag gå upp tidigt för att hinna till ett ”möte” på sjukhuset i Huddinge”. Efter det mötet tog jag tåg/buss till Karolinska apoteket i Solna för att hämta ut min sista medicin. Där efter till Farsta för att köpa en skjorta bland annat och att putsa upp ringen. När jag kom hem tog jag en skön promenad med Mopsarna i snön för att nu sitta i soffan och slappna av och njuta av lugnet för stunden.
Nu är jag trött i både ben och huvud. Dagen började med ett möte med min ”nya” kontaktsjuksköterska, samt att jag var och hämtade ut en massa mediciner. Efter det blev det blodprovstagning och där efter spenderades en lång tid på skatteverket. Men nu är jag hemma, trött och seg. Men nu har jag i alla fall hindersprövningen klar! Mer info kommer!
Idag var jag inne på ett möte där jag fick information om min kommande framtid med cellgifter. Jag kommer att kunna uppleva illamående, skakning, balansrubbning och mera symptom. Om två veckor ca kommer jag att börja med det.
