En blogg om min resa mot min Cancer
Idag var jag åter igen hos min sjukgymnast och tränade. Det var både skönt och jobbigt, det märks hur otränad och ”svag” jag är. Ryggen blir inte något vidare bättre men i morgon ska jag tillbaka in till Farsta för att låta ryggen gå igenom en röntgen. Förhoppningsvis är det bara fettknölar som lätt går bort med träning och massage.
Jag gillar att träna men behöver bara den där lilla pushen att ta mig till ett gym.
Här är mitt blåmärke från i onsdags när jag gjorde min magnetröntgen. Efter som att de sprutar in kontrast för att få en tydligare bild så sticker de in en kanyl (infart) men aldrig tidigare har de satt den under armvecket. Så mitt blåmärke är riktigt stort. Det är inte vanligt att jag får blåmärken, förutom det som fortfarande är kvar från när de drog min piccline.
Idag var jag iväg till sjukgymnasten för lite träning, för att stärka ryggen. Det kändes att jag inte tränat på flera år. Fick en hel del tips på vad jag kan göra hemma, men det jobbigaste är ju att komma igång och göra dem. Samma sak med gym, att träna på gym är inte det jobbiga, men att ta sig dit är det jobbigaste.
Idag var jag inne hos min sjukgymnast och idag var det mest lite undersökning och planering. Jag ska tillbaka två gånger nästa vecka för att testa på att träna, rätt träning. Hon trodde att smärta berodde på att jag inte tränar och att jag inte tar tillräckligt med motion.
Idag var jag inne på röntgen för att göra min magnetröntgen.
Då jag är van med struliga taxiresor och var rädd att missa min tid så åkte jag extra tidigt. Så en timme och femton minuter tidig blev jag, men hellre tidig än sen.
Min MR gick snabbt och smidigt, men när min nål (in-fart) skulle ut så blödde det rätt mycket igenom omläggningen, men gick tillbaka och fick en ny omläggning och jag är lite smått öm där nu. Första gången som jag har en negativ upplevelse med stick.
Fylld vecka
Under dagen har min trötthet tagit priset. Jag vaknade runt 10 tiden och gick upp straxt där efter sedan har den större delen av dagen gått ut på att vila/sova ute i paviljongen tills jag helt plötsligt upptäcker att min man står där, då han har kommit hem från sitt jobb. Sen tog jag en liten runda för att försöka bli lite pigg igen, men helt utan resultat. Den här dagen är den dagen som jag har varit som tröttast hitintills.
På onsdag är det äntligen dags för att göra en magnetröntgen igen. Minns du inte hur det lät? Tryck HÄR för att komma till klippet.
Sedan på torsdag är det dags för ett möte med en sjukgymnast. För att se vad jag kan göra åt min smärta i ländryggen.
Om jag har tur kan jag få ett läkarbesök redan på fredag men annars tror jag att det blir nästa vecka.
idag var vi inne på ett möte med min läkare för att reda ut ett par frågetecken och försöka få bukt med lite problem. Mötet gick bra och var innehållsrikt. Jag fick förklarat varför det var svårt att få till magnetröntgen och varför man interekommenderar att åka till en annan röntgen, då det är hjärnspeciallister som tittar på bilderna samt att maskinerna är inte exakt lika dana som de jag har legat i.
I bilen hem fick jag ett telefonsamtal från röntgen där de berättade att en patient hade lämnat återbud. Så nu ska jag tillbaka på en ny röntgen nästa vecka.
Nästa vecka blir det mycket olika besök till olika sjukvårdsställen.
Tydligen var den här bilden väldigt viktig på toaletten inne på sjukhuset.
Idag kände jag mig som arga tanten, det var en kreativ dag, eller ja både och. Var i kontakt med sjukhuset och fick till en tid till ett möte i morgon bitti. Sedan har jag även pratat med försäkringskassan som berättade vad felet i mitt intyg var och då påpekade jag att de är typ precis lika som de andra.
Igår hade vi besök här hemma och fick lite hjälp med att pusha på och förbereda för ett eventuellt kommande projekt. Nu hoppas jag att alla bäckarna rinner till samma sjö…
Från att känna att allt flyter på fint, till att känna att allt går käpprätt…
Jag gjorde den 7 februari 2018 en magnetröntgen där det syntes en förändring i hjärnan. De kunde inte säga om det var till det positiva eller negativa. Nej, de kunde faktiskt inte säga något alls om den, det kunde även varit ärrbildning. Så de sa att vi fick vänta tills nästa magnetröntgen skulle göras fram i mitten på maj.
Maj kom, och började närma sig mitten på maj, jag ringde och frågade om de hade bokat in en tid ännu men fick till svar ”att det var kö och mångasom ringt av anledning till röntgen i mitten av maj”. Men även att min remiss låg där och väntade.
Nu senast idag ringde jag och fick samma svar. Om jag bara får en tid, ett datum till när den ska ske blir allt så mycket bättre. Att behöva gå i den här ovissheten är det värsta. Det är stressande att vara sjuk och det är sjukt att vara stressad.
Vem ska jag vända mig till när jag har frågor och funderingar? Vem ska jag söka svaren hos. Sjukhuset såklart. Fast allt är inte såklart som det låter.
Under torsdagen försökte jag nå sjukhuset för att jag hade några frågor som jag ville få svar på, dock ringde de aldrig upp och jag blev lite lätt irriterad och sur över att de sa att de skulle ringa upp så snart som möjligt, fast de inte ens gjorde det. Det visade sig att felet låg på min telefon.
Så idag fredag, gjorde jag ett nytt försök och sökte min kontaktsjuksköterska. Blev strax där efter uppringd av en annan sjuksköterska, och frågade om dessa två papper och varför det blev sådär nu då jag tidigare gjort på ett annat sätt.
Jag bad även om att få numret till min sköterska som har hand om den biten. Då fick jag till svar,
”Ehhm, Humm, det är hennes sita dag idag!”
Jaha? svarade jag, vem ska jag vända mig till då?
”Ja, det blir då mig, eller X eller XX.”
Men min kontaktsjuksköterska då? Varför kan jag aldrig nå henne heller?
”Ehhhhh, Ja, Humm, Hon har ju med slutat. Nu är det jag som är din kontaktsjuksköterska, och öven X. ”
Förvirringen blev total, varför var jag, sist att få reda på det.
Självklart ska vi patienter inte ha att göra med orsak och anledning till varför personal slutar etc. Men när man har de som kontaktsköterskor så blir man lätt nedstämd.
Jag kan säga att jag måste ringa upp på måndag igen då jag blev så paff och tagen så jag minns inte vad de sa som svar på mina frågor, av att inte någon information går ut till oss patienter.
Skulle vi göra såhär i mitt yrke, helt plötsligt så är den ena inte där och där står istället en annan. Det skulle bara inte få ske på förskolor, skolor och liknande verksamheter. Varför ska det då vara ok i vården?
Dagen har varit lång, rolig och varm. Det började med att jag gick upp ”tidigt” och började småstäda lite. Där efter ringde sjukhuset och informerade att proverna var bra så att det var bara att börja med nästa kur. Så ikväll kör vi igen, nu fasta och som vanligt så blir jag sjukt hungrig av tanken att man inte får äta. Där efter fick jag besök och dagen avslutades i Farsta med en mjukglass. 