En blogg om min resa mot min Cancer
Idag har jag haft besök av ASIH två gånger.
Min picline-ingång var lite röd och sårig. Så de skulle ta en odling på den. Dock hade de inte något odlingsrör med sig så de fick komma tillbaka lite senare och Så passade de även på att lägga om det igen.
Nu hoppas jag att den inte ömmar mer och att odlingen inte visar något.
Här är min dusch kompis. Det kan se lite ut som en uppblåsbar simring som barn brukar ha för att inte drunkna.
Kanske inte där på fösta bilden men sen när den väl är på. Men det är det självklart inte.
Den är lite klurig att få på men det går och den är till för att skydda min kateter från att bli blöt.
När jag väl tar av mig den så har jag lite märken i armen men den håller i alla fall torrt. Jag tror jag ska beställa en till.
Idag var en bra dag, jag åkte in till Farsta centrum för att byta ett par byxor, mitt i allt sprang jag på en gammal vän från skoltiden.
Vi båda gick i samma klass i Östergötland högstadiet.
Så det blev lite häng och en gemensam lunch med sushi. Jag älskar att kunna vara spontan, vilket tyvärr är väldigt svårt i Stockholm. Varje gång man vill vara spontan så är alltid de flesta upptagna.
Mina positiva besked är jag får nu med måtta dricka alkohol i ”lagom” mängd. Det vill säga inga mer vasdrinkar, i alla fall inte förrän sommaren. Då jag tog mina ”sista” tabletter i söndags så kan jag då ta ett glas öl till julmaten, och ett par glas champagne till nyårsfirandet. Där emot ska jag försöka undvika stora folksamlingar, barn? Och sjuka människor. Så om någon som jag ska träffa är sjuk, magsjuk eller infektioner bör de undvika mig. Men även bör jag undvika att ”kramas” då jag är känsligare än vanligt.
Så jävla märkvärdig jag försöker vara då.
UNu idag på ”morgonen” har jag varit inne i sjukhusområdet för att trygga min läkare På en rutinkontroll.
Åter igen får jag beröm för mina fina värden. Att jag mår så bra som jag gör och att jag inte känner något speciellt mer.
På vägen hem i taxin insåg jag hur trångt det kan vara. Kan säga som så att baksäten och långa personer är inte det mest ultimata.
Eller ja fri från min cancer kommer jag aldrig bli, men från mina tabletter som gör att jag måste ”fasta”.
Eller fri och fri de är ett lite längre uppehåll nu bara. Hur som helst.
Jag tog de två sista Natulan igår kväll där av så slipper jag i alla fall Natulan på tjugosju dagar. Nästa fasta är om tjugoen dagar egentligen dag 1 omgång 2. Sen nästa gång dag 8-21 igen. 
Ikväll ska jag äta när jag blir hungrig! Det har jag inte kunnat göra på två veckor.
Idag spenderade jag dagen på bibblan i Farsta för att kunna uppdatera min arbetsdator då den strulade för att det den var så länge sedan senaste uppdateringen. Typiskt säkra datorer. Men anledningen till att jag satte mig på bibblan var för att kunna koppla upp mig på Stockholmstads nätverk. Skönt att få det gjort. Läsa lite mail och texter som man inte ”hunnit” med. Ju mer jag satt där ju mer insåg jag vad jag saknade jobbet, familjerna och kollegorna. Att ha något att göra under dagarna och känna sig mer behövd än såhär. Fy fasen för att vara sjukskriven och samtidigt ”må bra”.
Jag tänkte att jag skulle klargöra lite mer hur min behandling går till. Dvs hur mitt schema med mina cellgifter ser ut.
Jag går på ett ”schema” med 43 dagar när dessa dagar är över börjar de om och sammanlagt kommer jag ha gjort 43 dagar gånger 4 gånger.
Då ska vi se, dag ett (starten) ser ut som så att jag tar fem stycken LOMUSTINE och sen har jag ett ”uppehåll” av tabletter och mediciner en vecka.
Dag åtta till Tjugoett tar jag två tabletter av NATULAN, samt att dag åtta tar jag även intravenöst på sjukhuset. Även dag vid ca dag 29 tar jag det igen.
Sedan dag 43 börjar jag om igen, så dag 43 är även dag 1.
Nu har jag kommit ungefär hälften av min ”första omgång”.
Så typiskt allt är. Datorn kraschade igår och jag har fått ett frågeformulär angående min operation i augusti.
Får se om hur jag väljer att svara eller inte. Det var frivilligt. Men om det kan hjälpa någon annan i framtiden så varför inte. Eller om jag kommer att behöva göra om
Operationen i framtiden kanske. För min tumör kommer att vara kvar för alltid. Den är för dumt placerad för att ta bort helt.
Det enda tuffa är att jag gillar inte att hålla på med sådant på telefonen.
Jag skulle gå till affären efter att min sjuksköterska var här och pysslat om mig, trodde jag! Men i själva verket la jag mig i soffan en ”stund” och somnade till. Samtidigt var tv:n på med något av ”real housewifes” tror New York kanske. Drömde i alla fall en mixad dröm där jag var med och det var tjafs och bråk och skit. Mitt i allt, så ringer det på dörren, (eller ja, ringklockan, dörren kan ju inte ringa) och det var två små killar i tioårsåldern som frågade efter pant, då de hade en tävling i skolan om vem som kunde få mest pant?
Jag har ingen pant svarade jag och drog igen dörren.
När jag kom tillbaka till soffan vaknade jag till lite mer och insåg att jag måste varit precis som Ove från filmen ”En man som heter Ove”. Varför sa jag ens så, jag har ju massor.
Efter det vaknade jag och tillsist kom jag iväg till affären och köpte nästan allt som jag skulle ha, förutom två viktiga ingredienser som behövs till maten jag lagar nu. Puhhhh. Sen en snabb promenad med grabbarna, alltså hundarna, inte de som ringde på innan.
Nej nu kallar köket på mig igen.