Det värsta med min cancer är all väntan. Väntan på behandlingar. Väntan på friskförkklaring, Väntan på att tappa håret. Som vanligt när jag har mina besök för omläggning av min Piccline så får jag alltid vänta. Visst jag har tid på fredagar mellan 9:00 – 12:00 och de kommer alltid där i. Men att vakna och gå upp för att hinna med allt innan 9:00 och så får man ändå vänta till 10 eller 11.
Det är ingen klagan men det är jobbigt med väntan. Just nu längtar jag bara tillbaka till att få börja jobba igen.