Året 2017 var ett år av skratt, gråt, sorg, glädje ja, alla möjliga känslor som man fick uppleva.
Jag minns våren så mycket. Det var enormt mycket att kämpa med på jobbet, för att hinna med allt så tog jag hem arbete på semestern för att få en lugnare start på höstterminen. Men så blev inte fallet.
Fredagen den 7 juli, vecka 27 så arbetade jag min sista dag innan jag gick på semester. Efter nästan tre veckor fick jag avbryta min semester för att istället bli sjukskriven året ut och nu även en början på väg in i 2018. Som det ser ut nu så är jag sjukskriven till början på juni, och jag hoppas verkligen att jag får börja jobba då!
I början av min sjukskrivning, när vi fick veta att de att jag hade en tumör i hjärnan tror jag inte vi insåg hur allt skulle bli. Inte ens när vi fick veta att de inte kunde ta ut hela tumören insåg vi det stora hela.
Det var nog först när de berättade om cellgiftsplanen, hur lång tid som allt skulle ta, och när jag fick veta hur jag skulle kunna komma att må som jag först insåg allvaret. Som jag insåg hur man ska kunna känna sig.
Jag har inte känt av någon biverkning ännu. Eller ja, lite kall om mina fossingar och igår kväll mådde jag lite knepigt. Inte illa riktigt men liknade. Tyckte inte om att äta maten och vattnet smakade lustigt. Fick någon form av craveing på sött. Läsk, saft godis mm.
Det här året kommer att bli bra tror jag. Bort med den där skittumören. Vi som stått bredvid med hjärtat i halsgropen har gång på gång förundrats över din vilja och styrka att slåss mot cancern. Hur du kämpat dig igenom dag för dag och alltid mitt i allt det här alltid haft ett skratt, ett leende och kärlek att ge till oss alla andra.
2017 ska jag minnas som året du och Tobias gifte er och visade världen att kärleken är störst av allt.
Tack för att just jag fick bli din svärmor och jag tror på dig / på er. #fuckcancer