I går började jag min behandling av mina cellgifter. Första kuren var Lomustine (det ser ut som viagra men det var det INTE). Innan dessa fel piller tog jag timmen innan en tablett mot illamående, men jag känner inte av något alls ännu. Visst är det skönt att jag mår bra och inte känner av något men jag går och väntar på en reaktion av något slag. I morgon kommer ett sjukteam att ha ett möte för att jag ska kunna få vård hemmavid om jag blir sämre och vid eventuell blodtransplantion mm.
vid min sida har jag min stöttande make!