Halvtiden är nu passerad. Jag har färre strålningstillfällen kvar mot gjorda.

Jag hade bett om att få en senare tid än vanligt då jag ville vara med på en ”kurs” på jobbet idag. Så nu sitter jag här, trött och seg och väntar på min taxi.

Det kom en taxi som jag var nära på att ta, men den var inte till mig.

Men tillsist kom han, min chaufför. Inte en enda gång har jag åkt med en kvinnlig chaufför. Undra om de inte finns så många eller om de undviker långåkningar.